Ibland så får vi sådana där känslor, att vi vill fly från stan och ut på landet. Bara sälja huset och hyra en lägenhet medan vi bygger ett hus på landet!
Jag har skrivit om det förut och vi pratar alltid om det från och till, men frågan är om man har is i magen nog för att faktiskt göra det.
Vi bor idag på Bäckby, en stadsdel som är känd för att vara rätt så... stökig. Tinas cykel blev stulen igår när den stod utanför vårt tvättstugefönster under carport:en. Sånt händer när man bor i stan, säkert oavsett området och vi har bott här i snart femton år utan att något sådant har hänt.
Men sådana grejer bidrar till känslan att bo ute på landet. Visst, barnen får det ju klurigare att ta sig till och från skolan, och att ta sig till kompisar till och med. Men kanske kan man leva med det?
Så kanske är det dags? Skaffa ett hus på landet och bara slappna av? Jag vet inte, vi får nog snacka lite mer om det.
Ja, det verkar ju ha fungerat för er :)